känslan jag har inombords är obeskrivlig, den går inte att beskriva. hur någonting kan bli så otroligt fel? från att vara helt cplycklig till jätteledsen. jag är kär, förut var jag lyckligt kär. men nu är det nog åt helvete. du kom som en ängel från ovan, du gjorde mitt liv till något värdefullt. jag ville inte att det skulle bli såhär. men livet går vidare, sakta men säkert. jag vet att jag kommer kunna släppa taget, men jag är rädd för att det kommer ta tid. för någon man verkligen tycker om tar verkligen tid att kunna släppa. blir bara till att gå i andra fotspår. gå en annan väg helt enkelt. men att stå här helt ensam igen, det gör så ont. jag ska ge dig den tid du behöver som du sagt. men undertiden så försvinner jag bort ett tag, försvinner nog från bloggen, från facebook, från livet. det känns bara så tomt, inte bara pga kärleken, andra grejer som tar hårt på mig oxå.